Varför återbrukat tegel är en no-brainer för klimatet
Tegel håller i hundratals år. Det vet alla som någon gång stått framför en gammal sjöbod i Bohuslän eller en 1800-talsfastighet i Majorna. Men vad händer när byggnaden rivs? Alltför ofta krossas teglet till fyllnadsmaterial – eller ännu värre, dumpas. Det är ett monumentalt slöseri.
Nyproducerat tegel kräver enorma mängder energi. Vi pratar om ugnar som bränner vid över 1000 grader i dagar. Koldioxidutsläppen? Betydande. Att istället återbruka tegel som redan existerar minskar den klimatpåverkan drastiskt. Vissa beräkningar visar att återanvändning kan reducera koldioxidavtrycket med upp till 85 procent jämfört med nytillverkning. Åttiofem procent. Låt det sjunka in.
Och det handlar inte bara om CO2. Råvaruuttaget minskar. Leran behöver inte brytas. Transporterna från fabrik kortas ner om teglet kommer från en lokal rivning. I en stad som Göteborg, där det ständigt rivs och byggs, finns det gott om material att ta tillvara – om viljan finns.
Kvaliteten på gammalt tegel – myt kontra verklighet
”Men håller det verkligen?” Den frågan dyker alltid upp. Och den är helt berättigad. Gammalt tegel är inte per automatik dåligt tegel. Faktum är att mycket av det tegel som producerades före 1950 är hårdare och tätare än dagens massproducerade varianter. Det brändes längre, i mindre ugnar, med en omsorg som sällan finns idag.
Men – och det här är ett stort men – allt återbrukat tegel är inte likvärdigt. Frostskador, saltutfällningar och sprickor kan dölja sig under ytan. Tegel som suttit i en fuktig källarvägg i hundra år har andra egenskaper än det som suttit i en torr, ventilerad fasad. Att välja återbrukat tegel är ett viktigt steg mot hållbart byggande, men det kräver också en noggrann murare i Göteborg som kan bedöma materialets kvalitet och livslängd innan det muras in på nytt.
Det krävs helt enkelt kunskap. Ögon som kan läsa teglets historia genom att titta på färg, klang vid knackning och struktur vid brott. Det är ett hantverk i sig.
Den lokala dimensionen – Göteborg och västkustens tegelskatt
Göteborg har en rik tegelhistoria. Gå längs Haga, Linnéstaden eller Kungsladugård och du ser fasader i varma rödbruna och gula nyanser som berättar om stadens industriella förflutna. När dessa byggnader renoveras eller i värsta fall rivs, frigörs tegel med en karaktär som helt enkelt inte går att köpa nytt.
Det gula Göteborgsformatet. Det handslagna teglet med ojämna kanter och en patina som bara tid kan skapa. Att mura med sådant material ger en helt annan känsla än att jobba med fabriksnya, perfekta stenar. Varje tegel har en liten berättelse – en skrovlig yta, ett fingeravtryck från tegelslagaren, en nyans som varierar från sten till sten.
Men logistiken är en utmaning. Teglet måste rensas från gammalt bruk, sorteras efter storlek och kvalitet, transporteras och lagras torrt. Det tar tid. Det kostar. Och det kräver att någon faktiskt bryr sig tillräckligt för att göra jobbet ordentligt.
Cirkulär ekonomi i praktiken – inte bara fina ord
Vi hör mycket om cirkulär ekonomi nuförtiden. Ibland känns det som ett buzzword utan substans. Men återbrukat tegel? Det är cirkulär ekonomi i sin mest konkreta form. En fysisk produkt som går från en byggnad till en annan utan att passera fabrik, ugn eller råvarubrott.
Utmaningen ligger i att skapa fungerande marknadsplatser och system. I Göteborg har det vuxit fram aktörer som specialiserar sig på att ta tillvara rivningsmaterial. Det är en bra start. Men det behövs mer. Byggherrar som specificerar återbrukat material i sina upphandlingar. Arkitekter som ritar med det i åtanke. Och framför allt – hantverkare som vet hur man arbetar med det.
För det är en sak att köpa återbrukat tegel. En helt annan att faktiskt mura med det. Dimensionerna varierar. Bruksfogarna behöver anpassas. Ibland måste man blanda partier för att få en jämn fördelning av nyanser. Det är långsammare arbete. Mer krävande. Men resultatet? Ojämförligt vackert.
Ekonomin – kostar det mer eller mindre?
Kort svar: det beror på. Materialkostnaden för återbrukat tegel kan vara lägre, jämförbar eller högre än nytt – beroende på tillgång, format och kvalitet. Men den verkliga kostnaden sitter i arbetet. Rensning, sortering och den extra tid det tar att mura med material som inte är hundraprocentigt enhetligt.
Men räkna också med det du sparar. Deponiavgifter för rivningsmaterial minskar. Och om du söker miljöcertifieringar som BREEAM eller Svanen kan återbrukat material ge poäng som annars kostar betydligt mer att uppnå på andra sätt. Dessutom – och det här underskattas ofta – ger återbrukat tegel ett estetiskt mervärde som höjer fastighetens attraktionskraft.
Tänk på det så här: du betalar inte bara för en vägg. Du betalar för en vägg med själ.
Framtiden börjar med det förflutna
Det finns något vackert paradoxalt i att framtidens hållbara byggande delvis handlar om att ta tillvara det som redan byggts. Att respektera material istället för att slänga det. Att se värde där andra ser avfall.
Göteborg växer. Nya stadsdelar tar form. Och i den tillväxten finns ett val: ska vi bygga med material som kräver nya resurser, eller ska vi använda det som redan finns? Svaret borde vara enkelt. Men det kräver medvetna beställare, skickliga hantverkare och en vilja att göra det lite mer komplicerat – för att det är rätt.
Återbrukat tegel är inte en universallösning. Men det är en pusselbit som förtjänar en självklar plats i hållbart byggande. Och varje gång en gammal tegelsten får nytt liv i en ny mur, så vinner vi alla lite grann.