Arvsrätt i Sverige reglerar vem som ärver, hur arvet delas och vilket skydd barn och partner har enligt lagen, oavsett om testamente finns eller inte.
Arvsrätt utgår från lagens arvsordning där släktskapet avgör vem som träder in som arvinge. Första arvsklassen består av bröstarvingar, alltså barn och i deras ställe barnbarn. Finns inga barn går arvet vidare till den andra arvsklassen som omfattar föräldrar och syskon. Bara om arvingar saknas i samtliga tre arvsklasser kan Allmänna arvsfonden bli mottagare. Den svenska arvsrätten ger därmed släktingar en stark ställning, även när ett testamente pekar i motsatt riktning.
I arvsrätt spelar också civilstånd en viktig roll. Gifta makar har en inbördes arvsrätt som innebär att den efterlevande maken som huvudregel ärver före gemensamma barn, som då får vänta på så kallat efterarv. Sambor saknar motsvarande automatiskt skydd och kan därför stå utan arv om inte något testamente har upprättats.
Arvsrätt och testamente – laglott, arvskifte och praktiska steg
Arvsrätt innehåller både fria och tvingande delar. Genom ett testamente går det att styra över viss egendom, ange fördelning mellan arvingar eller ge arv till personer som annars inte skulle ha ärvt. Samtidigt har bröstarvingar alltid rätt till sin laglott, hälften av arvslotten, även om de gjorts helt arvlösa i testamentet. För att få ut laglotten krävs att den som är bröstarvinge påkallar jämkning inom viss tid efter att testamentet delgivits.
Efter ett dödsfall sker först en bouppteckning där den avlidnes tillgångar och skulder fastställs. Därefter följer ett arvskifte där dödsboet delas mellan arvingar och eventuella universella testamentstagare. Arvsrätt påverkas också av om egendom är giftorättsgods eller enskild egendom genom äktenskapsförord eller enskilt förordnande i testamente. I mer komplicerade situationer, till exempel med särkullbarn eller egendom i flera länder, blir kunskap om den svenska arvsrätten särskilt betydelsefull.